Måndagsdrömmar
För en liten, liten stund tillät jag mig själv att drömma mig bort såhär på en helt vanlig måndagskväll. Det blev som vanligt drömmar om kärlek, riktigt fånig kärlek som man läser om i böcker och ser på film. Sån där kärlek som man önskar att man fick uppleva fast att man vet att sånt inte händer på riktigt. Det är just därför jag tycker om att drömma mig bort ibland, för att i mina drömmar känns det som att allting kan hända på riktigt. Jag menar, det är ju inte helt omöjligt att man träffar den där killen som är lika kramig och pussig som jag, som tycker om att titta på en när man sover istället för att väcka en, som kommer med små vardagsöverraskningar osv. Jag tror på den killen. Jag tror att han finns någonstans därute och jag hoppas att jag kan hitta min pusselbit. Jag må vara en drömmare men jag tror att det finns en person som är gjord för en annan person, fast det är jättesvårt att just hitta sin person. Det gör livet lite mer spännande att tänka "det finns någon därute i världen för mig bara det att jag inte hittat honom än". Det blir lite som en såndär skattjakt som man hade när man var liten när man fick en lapp som ledde en till en annan lapp som i sin tur gav en ledtråd till var en tredje lapp fanns och tillslut hittade man skatten. I min "pusselbitsjakt" skulle lapparna representera killar som man träffar/dejtar/är tillsammans med eftersom man faktiskt måste testa på flera olika typer av killar för att komma fram till vad man vill ha och vad man uppskattar hos en partner. Nu får ni inte tro att jag är jättekräsen för det är jag verkligen inte, jag tror bara på soulmates.
Kommentarer
Trackback
