...
Jag är så trött på att alltid vänta...
<3
Tack för att du finns och tack för att du gör mig lycklig <3
-
First train home, I've got to get on it.
...
Jag är en jävligt jobbig person, det borde du veta vid det här laget. Jag är jättekrävande och jag vill vara nummer 1 för dig. Jag måste ha din uppmärksamhet och du måste vilja ha min. Jag är bitchig och elak på många sätt och vis. Mitt humör är ostabilt och jag får lätt utbrott. Jag blir sur för ingenting och då dissar jag dig mer än gärna. Det finns många saker som måste vara på mitt sätt, annars får det vara. Jag måste vara snyggast, trevligast och bäst i dina ögon. Jag måste få komplimanger (äkta såklart!) och jag måste få känna att jag är viktig för dig. Du måste vilja umgås med mig, ofta.
Om du vill dra dig ut så gör det nu innan någon blir sårad!
Och egentligen beror allt dethär på min osäkerhet, fuck...
Om du vill dra dig ut så gör det nu innan någon blir sårad!
Och egentligen beror allt dethär på min osäkerhet, fuck...
Only you
Du har verkligen tagit mig med storm, det här är långt ifrån vad jag förväntade mig. Du får mig att må så bra, du gör mig glad och när jag är med dig känner jag mig lycklig. Vi har inte känt varandra så länge men ändå kan jag vara mig själv till 100% när jag är med dig. Det känns så naturligt att vara med dig, som att jag känt dig jättelänge. Jag kan prata med dig om allt, det känns som att du förstår mig och även fast du inte varit med om det själv kan du känna sympati. Du klagar inte på mina sämre sidor, du ser mina bättre sidor och lyfter fram dem istället. Du gör uppoffringar för mig som får mig att känna mig speciell. I dina ögon kan jag se att du menar allt du säger och att du är äkta på ett unikt sätt.
Jag har fallit för dig <3
Jag har fallit för dig <3
:)
Eftersom jag vet att du smygläser min blogg ville jag bara säga att du är så himla söt. Puss! :)
.
Imorse när jag vaknade var jag inte ensam i sängen, mys på hög nivå. :)
Liten update
Ojoj, här har det inte skrivits något på länge.. Därför kan det passa bra med en liten update!
Ingen har väl missat att det är höstlov. Dock har jag valt att jobba på pappas jobb under höstlovet eftersom de flesta utav mina vänner jobbar. Det går väl bra att jobba fast det är tråkigt som satan! För att orka med dagarna sitter jag och tänker på vad jag ska köpa för lönen. Även fast att lönen inte har kommit än tog jag ut glädjen i förskott idag, jag var nämligen och shoppade lite i väsby centrum. Var i stort behov utav ett linne/tunika/tröja/whatever som jag kan ha till mina lackleggings. Ska nämligen gå ut och dansa imorgon (vilket inte händer alltför ofta) så därför ville jag ha något nytt. :) Hittade ett linne, ett par skor och en cool ring. Kanske laddar upp en outfit-bild imorgon innan jag drar ut så att ni kan få se. Men nu är det dags för de desperata hemmafruarna!
Ingen har väl missat att det är höstlov. Dock har jag valt att jobba på pappas jobb under höstlovet eftersom de flesta utav mina vänner jobbar. Det går väl bra att jobba fast det är tråkigt som satan! För att orka med dagarna sitter jag och tänker på vad jag ska köpa för lönen. Även fast att lönen inte har kommit än tog jag ut glädjen i förskott idag, jag var nämligen och shoppade lite i väsby centrum. Var i stort behov utav ett linne/tunika/tröja/whatever som jag kan ha till mina lackleggings. Ska nämligen gå ut och dansa imorgon (vilket inte händer alltför ofta) så därför ville jag ha något nytt. :) Hittade ett linne, ett par skor och en cool ring. Kanske laddar upp en outfit-bild imorgon innan jag drar ut så att ni kan få se. Men nu är det dags för de desperata hemmafruarna!
Blä!
Idag är en riktig blä-dag! Kan bero på pms, mörkret, att jag inte kan somna på kvällen eller att gräset är grönt. Ja, det finns många anledningar min vän. Egentligen vill jag bara stänga in mig på mitt rum, dra ut internetsladden, stänga av mobilen och försvinna ifrån jorden och allas liv i ett par dagar.. MEN! Istället för att deppa som en pungråtta tänkte jag visa upp mitt snygga jag i två fula cambilder i riktigt dålig kvalitet. Enjoy mina 3(!) läsare. :)
Måndagsdrömmar
För en liten, liten stund tillät jag mig själv att drömma mig bort såhär på en helt vanlig måndagskväll. Det blev som vanligt drömmar om kärlek, riktigt fånig kärlek som man läser om i böcker och ser på film. Sån där kärlek som man önskar att man fick uppleva fast att man vet att sånt inte händer på riktigt. Det är just därför jag tycker om att drömma mig bort ibland, för att i mina drömmar känns det som att allting kan hända på riktigt. Jag menar, det är ju inte helt omöjligt att man träffar den där killen som är lika kramig och pussig som jag, som tycker om att titta på en när man sover istället för att väcka en, som kommer med små vardagsöverraskningar osv. Jag tror på den killen. Jag tror att han finns någonstans därute och jag hoppas att jag kan hitta min pusselbit. Jag må vara en drömmare men jag tror att det finns en person som är gjord för en annan person, fast det är jättesvårt att just hitta sin person. Det gör livet lite mer spännande att tänka "det finns någon därute i världen för mig bara det att jag inte hittat honom än". Det blir lite som en såndär skattjakt som man hade när man var liten när man fick en lapp som ledde en till en annan lapp som i sin tur gav en ledtråd till var en tredje lapp fanns och tillslut hittade man skatten. I min "pusselbitsjakt" skulle lapparna representera killar som man träffar/dejtar/är tillsammans med eftersom man faktiskt måste testa på flera olika typer av killar för att komma fram till vad man vill ha och vad man uppskattar hos en partner. Nu får ni inte tro att jag är jättekräsen för det är jag verkligen inte, jag tror bara på soulmates.
Shoes shoes shoes
Vad vore en tjej utan sina skor? ;)
Idag är en bra dag!
Har inte uppdaterat på länge men jag har inte varit taggad på att skriva något. Fick dock en idé häromdagen på ett inlägg jag ska skriva, awesome! Haha nej men idag har faktiskt varit en jättebra dag. Kan antingen bero på att vi fick bullar, kakor och saft utav Dan (vår nätverkslärare) eller att en viss person gjorde en viss grej. Ojoj, här händer grejor. :) Det här blev ju ett seriöst inlägg men jag ville bara bevisa att jag lever efter en galen helg.
Ett ynkigt, ruttet problem
Nu är det så att jag har ett problem som egentligen inte ens är ett problem, men det är jobbigt ändå.. Jag har vägt lika mycket i ungefär 5 år eller så och jag har varit på gränsen till underviktig. Men så en dag för ungefär 3 veckor sedan bestämde jag mig för att jag skulle försöka få ett normaltviktigt BMI. För att få det började jag käka lite större potioner och inte riktigt bry mig om vad jag stoppad i mig. BIG FAIL! För nu är jag nämligen fast! Jag är sugen på någonting sött exakt hela tiden och jag kan verkligen inte stoppa mig själv från att gå och köpa choklad, ta chips ifrån skåpet eller dricka läsk. Det är ju hur jävla jobbigt som helst! Har faktiskt gått upp 4-5 kg på de här 3 veckorna (insane I know!). För att försöka skärpa mig och hålla mig borta från snasket på vardagar (fortsätter som innan med bara godis/chips/läsk på helgerna) tänkte jag skriva just det här inlägget i min blogg. För nu har jag offentligt sagt att jag inte borde och inte vill fortsätta såhär och gå upp i vikt och då kan jag ju bara inte fortsätta, för då skulle det ju vara ett ännu större fail. ;)
Tankar angående mina bröst.
[Det blev ett jättelångt inlägg men jag kunde inte sluta skriva!]
Igår åkte mamma, jag och mormor och köpte bh. Så länge jag kan minnas har bh-inköp alltid framkallat negativa känslor och så även igår. Redan 5 minuter efter att vi hade köpt den blev jag surig, grinig och ledsen. Tänkte i detta inlägg förklara varför.
Jag har alltid haft "stora bröst för min ålder", eller ja, jag antar det. Jag kommer ihåg att jag började med bh tidigare än mina jämnåriga klasskamrater. I början hade man ju "topp" men de flesta behövde ju verkligen inte det utan det var mer en cool grej. Jag kommer också ihåg att jag redan då tyckte att det var jobbigt att ha bröst.
I början när jag hade A-C kupa var det väl ändå rätt okej. Jag kunde köpa en bh för ca 100kr på Lindex och då var det ju fortfarande mamma som betalade. Tiden gick och jag behövde köpa nya bh:ar allt oftare och oftare. Fick köpa större och större storlekar och till sist kom jag upp i D-kupa. Det var dagen då jag började hata min bröst. Det fanns ju nästan inga 70 D på Lindex, vart skulle jag nu gå?!
När jag hade gett upp tankarna på att hitta en bh på Lindex tog mamma med mig till Twilfit. Usch, jag hatade affären så fort jag gick in där. Naiv som jag var tyckte jag att det endast fanns tantbh:ar och jag skulle aldrig i livet ta på mig något därifrån. Vi fick hjälp av en som jobbar där och hon frågade vad jag ville ha för typ av bh. Vadderad såklart, aldrig att jag skulle ta på mig något sladdrigt. Hon plockade väl fram några stycken och de flesta satt verkligen inte bra, jag kommer ihåg att det var så jobbigt att prova 10 olika modeller och alla satt lika dåligt. Tillsist hittade jag väl en som satt någolunda bra och såg väl helt okej ut men då kom vi till det jobbiga nr.2 - priset. En bh kostade inte längre 100-150kr utan nu var det minst 300 spänn som gällde. Mamma betalade fortfarande men jag fruktade redan då dagen då jag själv var tvungen att betala.
När jag började få mitt studiebidrag och var tvungen att betala alla mina kläder själv började det bli riktigt jobbigt att köpa bh. Jag ville ju såklart inte spendera upp till 500kr på en bh när de flesta andra kunde köpa en billig på HM eller Lindex. Det var ju riktigt orättvist! Jag hade inte bett om att få stora bröst, jag ville ha A, B eller C-kupa som alla "normala" hade. Inte nog med att jag behövde betala dubbelt eller mer för en bh, vanliga kläder började sitta konstigt pga storleken på mina bröst. Tröjor blev korta framtill och vissa modeller kunde jag absolut inte ha om jag inte ville se ut som ett tält. Jobbigt läge för en tjej i slutet av högstadiet början av gymnasiet.
Det senaste året har ändå varit värst. Jag köpte fortfarande mina bh:ar på Twilfit och antingen hittade jag en bh som satt rätt kasst (och kostade fortfarande 300kr +) eller så behövde jag en större storlek vilket de såklart inte hade. Körde med försmå bh:ar och var tvungen att "fixa" hela tiden för att de inte skulle ploppa ut. Det var ju inte hållbart i längden och jag önskade att mina bröst på något magiskt sätt kunde bli mindre, eller åtminstonde sluta växa!
Efter att ha varit lite ledsen och klagat över mina bröst och det höga bh-priset bestämde mamma sig för att ta mig till en riktig underklädes-affär och köpa en bh åt mig. Vi hade varit där en gång förut och mamma hade köpt en bh till mig för 600kr eller så men jag tyckte att den satt för hårt åt och dum som jag var använde jag den inte så mycket förrän den blev för liten (inser i efterhand att den satt jättebra och att den ska sitta hårt åt). Jag fick också värsta skulkänslorna eftersom mamma kan köpa 3 stycker bh:ar till lillesyrran för samma pris som en till mig.
Igår stod jag där i affären och hon som jobbar där frågar vad jag har för storlek. "70 E tror jag..." säger jag lite skamset. "Öpnna jackan och tjocktröjan så kan jag kolla" säger hon och jag gör såklart som hon säger. Hon nickar och frågar sedan vad jag vill ha för typ av bh. Vadderad blir såklart mitt svar. Hon plockade ihop ett par stycken och jag gick in och testade. Fyfan tänkte jag eftersom de flesta såg ut som riktiga kärringbh:ar. Ångest ångest ångest kände jag där inne när hon sticker in en bh som faktiskt var skitsnygg. Jag testar den utan att ens märka att den bara har jättelite vaddering, det som tidigare har varit så himla viktigt. Jag tyckte att den satt bra fast att jag inte fick värsta klyftan som i puch-up:s. Bestämmer mig för att jag ska ha den men storknar nästan när hon slår in priset. 829 fucking svenska kronor! Det är mer än jag köper jeans för! Herregud! Mamma bestämde sig iaf för att köpa bh:n till mig och till en början var jag lite skeptisk till den. Jag måste erkänna att jag hellre hade velat ha en push-up så att jag fick en snygg klyfta.
Idag är jag jätteglad att mamma köpte den åt mig. Jag har bara behövt fixa till den 5 gånger idag istället för femtusen gånger som jag i vanliga fall behöver. Inget har ploppat ut och allt är frid och fröjd. Jag är fortfarande inte glad för att jag har värsta konstiga storleken (65 G) men jag är glad för att jag hittat min dröm-bh!
Igår åkte mamma, jag och mormor och köpte bh. Så länge jag kan minnas har bh-inköp alltid framkallat negativa känslor och så även igår. Redan 5 minuter efter att vi hade köpt den blev jag surig, grinig och ledsen. Tänkte i detta inlägg förklara varför.
Jag har alltid haft "stora bröst för min ålder", eller ja, jag antar det. Jag kommer ihåg att jag började med bh tidigare än mina jämnåriga klasskamrater. I början hade man ju "topp" men de flesta behövde ju verkligen inte det utan det var mer en cool grej. Jag kommer också ihåg att jag redan då tyckte att det var jobbigt att ha bröst.
I början när jag hade A-C kupa var det väl ändå rätt okej. Jag kunde köpa en bh för ca 100kr på Lindex och då var det ju fortfarande mamma som betalade. Tiden gick och jag behövde köpa nya bh:ar allt oftare och oftare. Fick köpa större och större storlekar och till sist kom jag upp i D-kupa. Det var dagen då jag började hata min bröst. Det fanns ju nästan inga 70 D på Lindex, vart skulle jag nu gå?!
När jag hade gett upp tankarna på att hitta en bh på Lindex tog mamma med mig till Twilfit. Usch, jag hatade affären så fort jag gick in där. Naiv som jag var tyckte jag att det endast fanns tantbh:ar och jag skulle aldrig i livet ta på mig något därifrån. Vi fick hjälp av en som jobbar där och hon frågade vad jag ville ha för typ av bh. Vadderad såklart, aldrig att jag skulle ta på mig något sladdrigt. Hon plockade väl fram några stycken och de flesta satt verkligen inte bra, jag kommer ihåg att det var så jobbigt att prova 10 olika modeller och alla satt lika dåligt. Tillsist hittade jag väl en som satt någolunda bra och såg väl helt okej ut men då kom vi till det jobbiga nr.2 - priset. En bh kostade inte längre 100-150kr utan nu var det minst 300 spänn som gällde. Mamma betalade fortfarande men jag fruktade redan då dagen då jag själv var tvungen att betala.
När jag började få mitt studiebidrag och var tvungen att betala alla mina kläder själv började det bli riktigt jobbigt att köpa bh. Jag ville ju såklart inte spendera upp till 500kr på en bh när de flesta andra kunde köpa en billig på HM eller Lindex. Det var ju riktigt orättvist! Jag hade inte bett om att få stora bröst, jag ville ha A, B eller C-kupa som alla "normala" hade. Inte nog med att jag behövde betala dubbelt eller mer för en bh, vanliga kläder började sitta konstigt pga storleken på mina bröst. Tröjor blev korta framtill och vissa modeller kunde jag absolut inte ha om jag inte ville se ut som ett tält. Jobbigt läge för en tjej i slutet av högstadiet början av gymnasiet.
Det senaste året har ändå varit värst. Jag köpte fortfarande mina bh:ar på Twilfit och antingen hittade jag en bh som satt rätt kasst (och kostade fortfarande 300kr +) eller så behövde jag en större storlek vilket de såklart inte hade. Körde med försmå bh:ar och var tvungen att "fixa" hela tiden för att de inte skulle ploppa ut. Det var ju inte hållbart i längden och jag önskade att mina bröst på något magiskt sätt kunde bli mindre, eller åtminstonde sluta växa!
Efter att ha varit lite ledsen och klagat över mina bröst och det höga bh-priset bestämde mamma sig för att ta mig till en riktig underklädes-affär och köpa en bh åt mig. Vi hade varit där en gång förut och mamma hade köpt en bh till mig för 600kr eller så men jag tyckte att den satt för hårt åt och dum som jag var använde jag den inte så mycket förrän den blev för liten (inser i efterhand att den satt jättebra och att den ska sitta hårt åt). Jag fick också värsta skulkänslorna eftersom mamma kan köpa 3 stycker bh:ar till lillesyrran för samma pris som en till mig.
Igår stod jag där i affären och hon som jobbar där frågar vad jag har för storlek. "70 E tror jag..." säger jag lite skamset. "Öpnna jackan och tjocktröjan så kan jag kolla" säger hon och jag gör såklart som hon säger. Hon nickar och frågar sedan vad jag vill ha för typ av bh. Vadderad blir såklart mitt svar. Hon plockade ihop ett par stycken och jag gick in och testade. Fyfan tänkte jag eftersom de flesta såg ut som riktiga kärringbh:ar. Ångest ångest ångest kände jag där inne när hon sticker in en bh som faktiskt var skitsnygg. Jag testar den utan att ens märka att den bara har jättelite vaddering, det som tidigare har varit så himla viktigt. Jag tyckte att den satt bra fast att jag inte fick värsta klyftan som i puch-up:s. Bestämmer mig för att jag ska ha den men storknar nästan när hon slår in priset. 829 fucking svenska kronor! Det är mer än jag köper jeans för! Herregud! Mamma bestämde sig iaf för att köpa bh:n till mig och till en början var jag lite skeptisk till den. Jag måste erkänna att jag hellre hade velat ha en push-up så att jag fick en snygg klyfta.
Idag är jag jätteglad att mamma köpte den åt mig. Jag har bara behövt fixa till den 5 gånger idag istället för femtusen gånger som jag i vanliga fall behöver. Inget har ploppat ut och allt är frid och fröjd. Jag är fortfarande inte glad för att jag har värsta konstiga storleken (65 G) men jag är glad för att jag hittat min dröm-bh!
Välkomna hit!
Jag har märkt att jag faktiskt har fler än en besökare om dagen och det är jättekul med tanke på att jag inte "gör reklam" för min blogg. Välkomna hit! :)
Skulle gärna vilja veta vad ni vill läsa om, mitt liv (så som jag skriver nu), åsikter, kläder/mode eller någonting annat. Jag har ju inte bloggat så länge så jag har inte kommit in i det riktigt än. Tänkte uttrycka mer åsikter här i bloggen, det gäller bara att hitta ett bra sätt att skriva på.
Skulle gärna vilja veta vad ni vill läsa om, mitt liv (så som jag skriver nu), åsikter, kläder/mode eller någonting annat. Jag har ju inte bloggat så länge så jag har inte kommit in i det riktigt än. Tänkte uttrycka mer åsikter här i bloggen, det gäller bara att hitta ett bra sätt att skriva på.
